Cirka två månader sedan senaste inlägget. Började skriva på ett inlägg för någon vecka sedan men blev för trött - och allt jag skulle spara för att fortsätta senare försvann. Phuuu! 

Kommer liksom inte igång vid torpet. Vill så mycket och kan/orkar nästan ingenting. Behöver hjälp och det är svårt att få. Börjar mer och mer inse att min Dröm kanske kom för sent...

Slutet av februari när jag var vid torpet med ett billass av småsaker så trampade jag igenom golvet i det stora rummet. Det konstaterades att det var fuktskadat och sedan förra veckan ligger där nu ett vackert trägolv. Just nu det finaste och renaste i hela huset. Jag längtar så till att på något mirakulöst sätt få rent och ordning så jag kan vara där. Inte bara åka dit med småsaker som jag ändå inte kan placera på grund av.....ja så rullar det runt. Eller står still. Börjar inse att det går nog inte det här. 

Pga den upptäckta fuktskadan har hyresvärden även tagit ur ventiler i grunden och ska nu i maj även gräva och dränera runt hela huset, Man bytte även tak på uthuset då det var många skadade tegelpannor. Nu är det plåttak. Inte vackert men praktiskt och hållbart. 

Jag tänkte eller drömde i mitt stilla sinne att det ordnar sig. Får jag bara lite ordning så går det nog. Men jag orkar ju ingenting. Sopade av köksgolvet lite och blev liggande i 2 dagar. och det är mycket som behöver städas. Och hur ska jag få dit stora möbler? Ingen idé gå på second hand och hitta billigt när jag inte kan få hem det. Måste tydligen köpa nytt och betala dyrt för hemkörning. Köpa tjänster pga avsaknad av vänner. Vad var det någon sa - klart vi hjälper dig att komma igång. Ja jag trodde nog det. Hoppades. Jag har skojat lite och sagt att jag får väl ha det en sommar och bara åka dit och dricka kaffe. Men, jag vill ju egentligen mer. Förstås. Men ska jag behöva köpa allt inklusive hjälp då kommer jag inte ha råd ha kvar det så länge. Ironiskt. Då får jag tömma det igen på alla småprylar.

Tänkt lägga ut lite bilder idag men får bli en annan gång. Nu börjar huvudet strula. Hoppas det jag skrivit inte försvinner denna gången. I så fall lägger jag ner bloggen...

Kommer jag verkligen klara det här? 

Legat förkyld nästan en vecka. Feber. Blir så liten och klarar inte mycket. Får skuldkänslor för vovven som bara kommer ut det allra nödvändigaste. Och då förstärks ju oron förstås över om jag tagit mig vatten över huvudet...

Så läser jag ideligen på Facebook - Våga Drömma. Följ dina drömmar. Jo men visst. ALLA kan inte det hur gärna de än vill!!!

Behöver piggna till lite mer men om några dagar har det utlovats ok väder och då ska jag åka till torpet med lite grejer och som jag sagt känna efter ordentligt. Min son peppade mig lite igår och vi pratade gräsklippare, soffa, gasollampor mm. Gör mig glad att ha någon att dela med. Hur ska jag reagera där i skogen i sommar? Alldeles ensam. Ja, och Ester förstås. Vovven. Tänk om jag inte alls mår bra av ensamheten där. Att inte ha någon nära. Granne menar jag. Ifall något händer. Ja jag får se. Mycket beror på hälsan tror jag. Känner jag att jag är ok håller sig ångesten i schack. Så - ja det lär visa sig hur läget är. Ensam är jag ju jämt ändå. Men hoppas av hela mitt hjärta att sonen och hans son kommer. Och mitt äldsta barnbarn har sagt hon kommer med pojkvän som lovat hjälpa till klippa gräs. Jag hoppas på det. 

Väntade ett par veckor på att kontraktet skulle anlända. Först blev jag lite orolig. De - hyresvärden - hade kanske ändrat sig och ville inte hyra ut till mig? Hjärnspöken. Sedan började jag tänka att det kanske är lika bra att det inget blev av det. Nu har jag ju varit Nära Drömmen i alla fall. Får kanske vara nöjd så. Inse och en gång för alla acceptera att det blir inte. jag kan inte. Kommer inte klara det. Orka. Ensam. Skickade iväg ett meddelande och frågade hur det gick med kontraktet och byte av lås. Dagen efter kom kontraktet. Nu är det påskrivet. Ja de fick det nog igår. Och idag har jag fått elavtalet. Hunnit med byte elleverantör. Ångra mig och byta tillbaka. Vilken djungel. Fick ångest och blev utmattad bara av det. 

Kommer på mig själv med att sväva iväg ibland i drömmar, planer och fantasier. Måste bromsa mig. I sommar ska jag känna in. Bara det grundläggande för trivsel och bekvämlighet. Vi får se hur det går. Jag längtar dit nu. Ska åka en dag så fort det inte är för kallt och ruggigt och i lugn och ro kolla omkring. Köra ut några lådor och kassar som jag samlat på mig. Städgrejer också kanske. Kaffebryggare. Kaffe. Radio. Så kan jag vandra omkring där i drömmen lite och känna efter.

Det har lugnat sig lite men oj vad tankar och planer far omkring i huvudet. Planerar och möblerar och renoverar och inreder och........ Men jag borde verkligen lugna ner lite. För det första är det fortfarande vinter. Och nyckeln som jag fick för ett par veckor sedan har jag skickat tillbaka pga av de vill byta lås. De som hyrde torpet före mig lämnade bara hastigt och har inte lämnat tillbaka nycklarna. Så det känns ju bra att det görs. Men nu får jag vänta på nya nycklar innan jag ens kan åka dit med lite grejer. Som jag samlat ihop här hemma redan. Och jag kan inte dra igång med för stora planer för Vem ska utföra arbetet? Hört mig för med en pensionärspool om de klipper fjolårsgräs. Och de verkade positiva till det så hittar jag ingen annan hjälpsam så finns de. Men saken är den att det får inte dra iväg och börja kosta en massa pengar. Inte saker till torpet heller. Har redan handlat lite men skulle ju köpa på loppis och second hand. Får dra i bromsen lite. Det är ju så roligt. Särskilt när jag glömmer bort problemen. Fast vissa saker vill man ju ha nytt och fräscht. Som sängkläder och liknande. 

Nu inväntar jag de nya nycklarna. Blir det en tidig vår kanske kaffe i skogen kommer fortare än man kan tro.

Drömt i många år om ett torp. Haft ett par på gång för många år sedan men det blev aldrig något av det. Hade kolonilott några år men blev stressad av att det var så kompakt med folk och kritiska ögon på ogräs och långt gräs... Nej, ett litet torp inne i skogen skulle passa mig tyckte jag. Där jag kan vara ifred och ingen har med att göra hur det ser ut. Drömmen var inget extravagant utan enkelt. Hört mig för till och från genom åren men inte fått napp. För ett par år sedan var det goda vänner som lät mig låna deras stuga när det passade. Jag blev mycket glad och tacksam! Dels för att det var svårt hitta något eget. Köpa var uteslutet för det fanns inte pengar till ett torp där inte en hel del renovering ingick. Jag hade även börjat inse och även acceptera att det där med ett eget torp är nog inte för mig. Inte nu i min situation. Har sjukpension pga diverse sjukdomar och krämpor. Och det som hindrar mig mest är värk och utmattning. Så - ett omodernt gammalt torp med diverse skötsel och trädgårdsskötsel och allt vad det kan bli. Nej, tyvärr. Orkar ju knappt ta hand om mitt hem. Så - att få låna en stuga och bara vara där lät underbart. Till att börja med. Märkte snart att det blev lite bökigt med anpassning. När jag ville åka dit var det kanske inte ledigt. Och när jag var där och kanske fick lust att greja lite ja, då var det ju inte mitt. Jag hade inte mina saker där. osv. osv. Besöken glesade ut. Dock inte längtan även om den lugnade sig och nästan slocknade. Men, så nu i januari väcktes den till liv igen! Eller om jag glömde för en stund att jag inte orkar. Jag ringde i alla fall min vana trogen och frågade - Ni har inget sommartorp att hyra ut? - Jo det har vi. Vill du åka och titta? Jag blev paff. Lite övverraskad så jag sa - ja, självklart! Och när jag stod där vid skogsvägen och såg torpet skymta mellan träden fick jag fjärilsvingar i magen. - Är det nu min dröm blir sann, tänkte jag och gick sakta fram längs skogsstigen...